onsdag 24 december 2014

Jag är bara Nathan Söderblom satt till tjänst

Jag är bara Nathan Söderblom satt till tjänst (en biografi)
Jonas Jonsson
Verbum
2014
476 sidor

Jag måste säga att jag är alldeles tagen av den här boken. Det är en tjock bok och den tog ett tag att läsa, även om den är synnerligen lättläst. Jonas Jonsson har ett fantastiskt språk.

Men jag blir alldeles tagen av den intensitet som pågick runt Nathan Söderblom. Den intensiva teologiska debatten är en nyhet för mig. Jag inser att jag vetat alldeles för lite om Nathan Söderblom.

Jonas Jonsson har alltså skrivit en väldigt lättläst och oerhört intressant bok om Nathan Söderblom. Vi får inblick i han akademiska och teologiska värld.

Hans familjeliv anar vi i bakgrunden. Och vi anar också att det inte var lätt att vara barn i familjen Söderblom där det sammanlagt fanns tolv barn med hustrun Anna.

Men åter till det teologiska. Redan tidigt är Nathan med i debattklubbar och diskussioner där teologiska frågor tas upp högt och lågt. Han lyckas också vara med i de kretsar där det händer och en resa till USA i tidiga ungdomsår påverkar hans inriktning.

När han blev vald till ärkebiskop så hade han inget större stöd i kyrkan. Biskopskollegiet stödde honom inte. Många ansåg att han var alldeles för liberal och inte bibeltrogen. Kritiken var stor.

Han producerade enorma mängder skrift. Brev, artiklar, föredrag och böcker. Han var flitig debattör i tidningar och förekom ofta i radio. Han höll en massa föreläsningar. Han predikade nästan varje söndag han var hemma. Vad han än gjorde så skrevs det om det. Han hade givetvis massa människor som stödde hans sak, både ideologiskt men framförallt också ekonomiskt. Allt han tog sig för finansierades med skänkta pengar. Kyrkan bidrog inte med någonting. Sekreterare, semester, ledighet, konferenser, resor - allt finansierades med skänkta medel till Söderblom.

Jag kan inte låta bli att tänka på vad som skulle hänt om Nathan Söderblom hade haft tillgång till de sociala medier som vi har i dag. Bloggar, twittrer, YouTube och så vidare. Och hur hade kritiken sett ut?

I dag talar vi om näthat. Men om jag läser Jonas Jonssons bok så förekom det ett ständigt och en ganska ingående kritik mot Nathan Söderblom under hela hans tid som ärkebiskop. Framför allt inomkyrkligt. Men även i det offentliga rummet, som framförallt var där som Nathan Söderblom verkade i. Det offentliga rummet och det ekumeniska rummet, där han blev den punkt som band samman de olika kyrkorna och genomförde Stockholmsmötet 1925. Det blev sedan grunden till Lutherska Världsförbundet.

Det är också intressant att läsa om den gudstjänstutveckling som Söderblom var med och bidrog till både liturgiskt och teologiskt. För det fanns en oro över att predikningarna var undermåliga och liturgin i det närmaste obefintlig i många kyrkor. Det var ett minskade deltagande på gudstjänsterna.

Och att läsa om kyrkomötet och hur det fungerade. Hur förhållandet mellan kyrka och stat påverkade livet i kyrkan. Utnämningar och inriktning.

Det är så lätt att tro att saker alltid har varit som det är nu. Så är det verkligen inte. För hundra år sedan när Nathan Söderblom blev vigd till ärkebiskop såg verkligen Svenska kyrkan helt annorlunda ut. Och Söderblom ville inte kalla det Svenska kyrkan.
Han undvek att tala om  "Sveriges kyrka", "Svenska kyrkan" eller "vår kyrka". Han använde hellre uttryck som "Kristi kyrka och församling i Sveriges land" eller "kristenheten i Sverige". Den innefattade all organiserad religiös verksamhet, kyrklig och frikyrklig, och alla sant troende. Kristi församling i Sverige var större än Svenska kyrkan och ett "sidokapell" i den universella kyrkan.
Jag kan inte låta bli att bli förundrad över hur mycket av det som Nathan gjorde i sin gärning som fortfarande påverkar kyrkan i dag. Det är fantastiskt. Och han hade inte bara kritiker. Det var också oerhört många som beundrade honom och stöttade honom under alla år.

Nathan var inte bara ärkebiskop. Han satt också i Svenska akademin och han fick Nobels fredspris. Hans ekumeniska kontaktnät var enormt och detta berodde på hans språkbegåvning och hans akademiska nivå. Men han tog sig alltid tid att stanna och prata och han visiterade alla församlingarna i Uppsala stift när han var ärkebiskop.

I år har det också kommit ut en bok till om Söderblom. En bok som bygger på hans sons dagböcker och som visar en annan bild av familjen. Den har jag inte läst. Men jag vill verkligen rekommendera den här boken till läsning.

DN Kultur: http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/den-hyllade-arkebiskopen-hade-en-mork-hemlighet/

Antje Jackélen: Nathan Söderblom – ärkebiskopen som kommer ut i värmen>>

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar